Jag är väldigt bra på en massa saker. Ljuga för mig själv tex. Jag var ju helt övertygad om att det skulle visa sig att jag var något av en naturbegåvning när jag väl satte min fot på gymmet och att tribaltatuerade huliganer skulle flockas runt min sandsäck och sucka beundrande över min tekniska briljans och styrka. Det blev inte riktigt så. Det var väl ingen som skrattade rakt ut direkt men jag tror att jag kommer att vara fikarasternas samtalsämne ett bra tag framöver.
Eftersom att det var ganska länge sedan jag satte min fot på ett gym så hade jag totalt glömt bort att de har spegelväggar där. Det är lite som att vara i lustiga huset på Grönan fast betydligt mycket lättare att hålla sig för skratt. Var jag än vände blicken så såg jag en förstorad version av mig själv fånstirra tillbaka och jag kunde för mitt liv inte begripa varför de har satt in förstoringsglas i de där speglarna. Det övergår fortfarande mitt förstånd faktiskt.
Magdalena var/är en mycket bra lärare och dessutom är hon en fantastiskt bra människa, världsbäst faktiskt, och hon gjorde verkligen sitt yttersta så hennes insats var det verkligen inget fel på. Själva träningen i sig var faktiskt rolig förutom det att jag lider av akut träningsrelaterad astma som gör att jag väldigt snabbt blir svettig, högröd i ansiktet, får svårt att andas ordentligt och mest bara vill hoppa in i duschen och sedan gå och fika.
Efter detta träningspass har jag kommit till följande insikter:
1. Jag är väldigt, väldigt, väldigt otränad
2. Jag har en väldigt, väldigt, väldigt skev självbild
3. Jag är i princip lika bred som jag är lång
Det här kommer att ta ett tag att smälta känner jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar